Årets bästa låtar

Ja. Då var det dags att summera 2007, och ta mig sjuttsingen. i skrivande stund känns det förbannat kul. 
1. The Arcade Fire – No CarsGo
Dum, dum, dum….Hey! Dum, dum, dum…Hey! 
2. Beyoncé – Deja Vü
Tillbaka till det gamla stompen vilket är kul. Men framför allt årets hårdaste basgång och en underbar refräng. 
3. Feist – My Moon Man
Powerpop från indieland. Och man vill bara gå till MUG och gifta sig med ett piano så fort låten är slut.
4. Frontera – Rouge
Minimalismhousen dominerade stort i år. Igen får man väl säga. Jag misstänker också att Frontera har John Carpenters samlade musik på piedestal hemma.  
5. Ghosts – Stay The Night
Årets skönaste bagatell. 
6. Glass Candy – Candy Castle (Demo) 
Årets djupaste nostalgi. Come On! Com On! 
7. Jens Lekman – The Opposite Of Hallelujha
Årets bästa västkustspop.  
8. José Gonzales – Killing For Love
Äntligen fick jag svar på varför jag ägnade halva året åt att återupptäcka Crosby, Stills & Nash. Titellåten till filmen Quentin Tarrantino borde göra. 
9. LCD Soundsystem – Get Innocuous
Jag fullständigt älskar detta. Hela New York på 7 minuter och 12 sekunder. 
10. Mark Ronson feat. Amy Winehouse – Valerie
Årets få alla i hela baren att vicka på rumpan-låt. 
11. Matthew Dear – Elementary Lover
Snöade in på Remain In Light i år. Det här är den logiska fortsättningen. 
12. Quentin Harris – Let´s Be Young (Ashley Beedle Edit)
Ibland måste man offra sitt underbara vardagsliv, bege sig söderut och dansa på en glittrig klubb med utsikt över Medlehavet. Då är det skönt att ha Quentin Harris och Ashley Beedle i bagaget. 
13. Shout Out Louds – Possible Remake
Årets remake. 
14. Studio – Self Service
Larry Levan ler i sin himmel och Steve Strange tar en lång söndagspromenad i Notting Hill. 
15. The Thrills – I Came All This Way
Irländarna återvänder till rötterna, vilket betyder svettigt bra melodier. 
16. Tiger Stripes & Kerri Chandler – Rain Song
Årets gitarrip. Originalet hittar du på Chocolats ”King of Clubs”. Lyssna på den 15 minuter långa Tom Moulton-mixen….oj oj oj vad bra. 
17. TTA – A New Chance
Det här kan verka förvånande, men ”A New Chance” är en utmärkt låt att äta frukost till.  

God Jul och ett Gott Nytt År 

/A

The last night of Grill and Paradise Garage?

Var på Grill i Stockholm och åt tapas i baren. Till min lycka spelade DJ:n (en skön gotlänning) bara 80-tals NY-disco, house och garage. Varje låt satt som en smäck och vi diskuterade Paul Simpson-mixar blandat med vinylutgåvor av Gwen McRae. Som tur var mitt barsällskap förstående. Inte oväntat slutade kvällen med att vi förklarade vår gemensamma vördnad för Larry Levan. Till min förfäran hörde jag att restaurangen eldhärjades förra veckan och bifogar därför ett magiskt klipp från Larrys tempel Paradise Garage. Och hoppas att Grill ska återuppstå som fågel Fenix så fort det bara går.

Follow Me

Aly-Us Follow Me

Aly-us

Drömprojekten som aldrig blev av

Ibland drömmer vi om att våra favoritartister borde göra något nytt. Ta en annan väg. Testa ett annorlunda sound. Ge sig på en oväntad genre. Samarbeta med den och den. På något sätt vill vi vara deras rådgivare och producenter, och skapa vårt eget drömprojekt. Här är ett:

DAVID BOWIE GÖR EN HOUSEPLATTA

Det är i början på 1988. Bowie har nyligen avslutat sin teatraliska Glass Spider Tour och inser att han måste göra något nytt. Igen. 80-talet har inte varit så lyckat. Efter succén med Let´s Dance har den forne trendsettern och outsidern nästan drunknat i mainstreamträsket. Han funderar på att starta en grupp, ett rockprojekt. Något smalare. Men en dag ringer det från Chicago. En ung DJ och musikproducent presenterar sig: Marshall Jefferson. Han vill göra en skiva med David. Han vill uppdatera hans utflykter i den amerikanska soulvärlden under 70-talet. En slags Young Americans 2. Men nu heter inte soul soul. Eller disco. 1988 stavas soul HOUSE. Bowie har en vag aning om vad han pratar om, men ber Marshall skicka en tejp. I oktober 1988 kommer Bowies nya platta ut. En mörk betraktelse över kärleken i en allt mer maskinell värld. Till en hypnotisk 4 to the floor-beat sjönger The Thin White Duke hjärtat ur sig, uppbackad av energiskt pianospel och tre skönsjungande gossar som snart skulle göra sig en egen karriär under namnet Ten City. Hardcorefansen är överlyckliga. Nästa år börjar Bowie intressera sig för dödsmetall. Tyvärr. Men varje kväll från och med nu, riktar Bowiefans från Philadelphia till Tokyo ett stort tack till en ung DJ från Chicago som hade en vision.